Ämnesövergripande arbetssätt

Under den senaste veckan har det varit flera väldigt polariserade debatter på nätet omkring skolan. Ämnesövergripande arbetssätt har varit ett av diskussionsämnena där ingången var att många skolor skriver i sina platsannonser att det är viktigt att man är beredd att arbeta ämnesövergripande. Motståndarsidan argumenterade då med att ”jag vill arbeta själv” och ”ämneslag är viktigare än ämnesövergripande arbete”. Det som har varit tråkigt i de diskussioner som har varit är att man vägrar lyssna på motpartens argument och står fast vid sina egna. Detta är extra skrämmande då vi ska lära eleverna att för att de ska vara riktigt bra så behöver de kunna se på saker nyanserat…något vi i lärarkåren verkar ha svårt med ibland. Eller så är det bara ankdammen på sociala medier där det guppar lite väl friskt.

Jag ser stora fördelar med ett ämnesövergripande arbetssätt och har det som ett eget avsnitt i min bok om entreprenöriellt lärande men ska här försöka reda ut vad som är bra och mindre bra beroende på upplägget.

Skolverket skriver i sin rapport Framgång i undervisningen att ”Forskningen indikerar alltså att skolor där eleverna uppnår goda resultat har lärare med goda ämneskunskaper och hög didaktisk kompetens som gör att de använder ett varierat utbud av undervisningsmaterial och kompletterar detta med att utmana i ämnesövergripande diskussioner och uppmuntra eleverna till abstrakta resonemang. Samverkan mellan lärare har också visat sig vara en faktor av vikt. Betydelsen har lyfts fram av professionella lärare med höga förväntningar på varandra, som tillsammans reflekterar över sitt arbete.

Ett mindre bra ämnesövergripande arbetssätt kan vara där man bestämmer sig för ett tema, till exempel vatten, där man involverar alla ämnen. Då kan det bli så att eleverna får göra ett diagram över vattenförbrukning i hemmet för att få med matematiken vilket lämnar både matematikläraren och eleverna frustrerade över att missa undervisning.

Ett bra ämnesövergripande arbetssätt utgår istället från innehållet i ämnena och hittar en beröringspunkt att arbeta med. Ett exempel kan vara källkritik som man under årskurs ett på gymnasiet ofta arbetar med i både svenska, historia, samhällskunskap och religion. Att då fyra lärare ska prata om samma sak med eleverna och i värsta fall ge samma övningsuppgifter är ett slöseri med tid som är frustrerande för både lärare och elever. Om man istället kan låta en lärare hålla en generell genomgång i hur man ska tänka så kan de andra lärarna sedan fokusera på det som är mer ämnesspecifikt. Både eleverna och lärarna kommer att få en djupare förståelse för området.

När jag har försökt plantera idén har det varit svårt att få med lärarna och det tror jag beror mycket på att skolan länge har varit en enmansshow där jag vet bäst hur man undervisar i mitt ämne, bakom min stängda dörr. Det motståndet är nog också en anledning till att ämnesövergripande projekt inte alltid blir så bra,

Till hösten kommer jag att undervisa bland annat i Ledarskap och organisation i en grupp som parallellt även läser Kommunikation. I ämnesplanen för Ledarskap och organisation står det ”Eleverna ska ges möjlighet att utveckla kunskaper om grupprocesser och konflikthantering.”, ”Kunskaper om hur individer och grupper fungerar samt om kommunikation, samverkan, konflikthantering och motivation inom en målstyrd verksamhet.” och i ämnesplanen för Kommunikation ”Interaktion och kommunikation vid konflikter och konflikthantering.”

Här ser jag alltså ett område där det är utmärkt att arbeta tillsammans mellan ämnena för att eleverna ska se sammanhang och få två olika vinklar på samma arbetsområde. Förmodligen kommer det även att minska deras arbetsbelastning och skapa en djupare förståelse.

När ni funderar över att arbeta ämnesövergripande tycker jag att ni ska se det från elevernas håll. Ger det en fördjupad förståelse och minskar deras arbetsbelastning så är det värt att köra, annars bör man nog fundera om för allas skull.

Publicerad i Blogg