Genus i professionen – Fredrik Bernelf

Jag har idag haft förmånen att få föreläsa för mina kollegor omkring ämnet Genus i professionen. För de som var med och lyssnade och som vill fräscha upp minnet lite och för de som inte hade möjlighet att vara med följer här det viktigaste i föreläsningen.

Jag började med att visa dessa två bildpar som en introduktion för att visa hur samma yrke, brandman respektive VD, kan symboliseras i bild. Män fotas gärna snett underifrån och kvinnor lite ovanifrån.

Därefter refererades en intervju från en utställning som Genusfotografen, Tomas Gunnarsson, har genomfört och kallat ”Stötta manligt företagande”, där män fotades på ett sätt som kvinnliga företagare blir och sen fick samma typ av intervjufrågor.

Caxton Njuki, 29 år, sportsmanagementkonsult och tennistränare från Oxelösund.

Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?

– Det fungerar bra. Det är skönt att vara man och eh, manlig företagare.

Känner du att du har tillräckligt med företagarmän som förebilder?

– Absolut. Gott och väl, finns det. Allt från Ingvar Kamprad med Ikea – som det har gått bra för – till you name it. Richard Branson.

Blir folk förvånade när de hör att du, som är man, också är företagare?

– Näe, faktiskt inte. Jag har fått ett väldigt bra bemötande, och … Får jag avbryta när som helst, eller?

Ja då.

– Hur vill du att jag ska … Ska jag svara som en tjej skulle ha svarat?

Nä nä nä. Svara bara helt vanligt.

– Okej. Näe, de blir faktiskt inte förvånade.

Har du någonsin varit med om att du kommit in i ett rum med potentiella kunder och att de blivit distraherade av ditt kön? Att de bara: oj, här kommer det en man.

– Näe, det är mer att de undrar vad jag håller på med. Det kanske är olika mellan män och kvinnor, men som man är folk mer intresserade av vad du har att komma med, om man får uttrycka det så.

Du har aldrig känt att folk har varit misstänksamt inställda till din kompetens eller att du haft några som helst hinder eller fördomar för att du är man?

– Näe, näe. Det är alltid bra att vara man, liksom.

Enligt statistiken skadar sig och dör manliga företagare oftare på jobbet. Och de har svårare att få livspusslet att gå ihop. Hur går det med ditt?

– Jag är noga med min tid. Jag har bestämt att de val jag gör ska vara baserade på glädje, att jag ska göra saker jag känner passion, ambition och engagemang för. Annars tackar jag för mig. Livet är för kort för att hålla på med saker man inte tycker om.

Särskilt om man är manlig företagare.

– Absolut.

Har man som egen företagare någon fördel i livspusslandet jämfört med vad man skulle ha som anställd?

– Ja. Min flickvän har just gjort en laseroperation av ögonen, och det gjorde tydligen ondare än att föda två barn. Så nu ligger hon mest i ett mörkt rum och 18.00 måste jag vara hemma och ge henne bedövningsdroppar. I ett sånt läge är det skönt att jag kan anpassa min tid och inte behöver ta ledigt eller sjukanmäla mig. Jag har bara inte bokat in några resor den här veckan.

Har någon talat om för dig att du är betydelsefull?

– Ja, faktiskt. Oftast föräldrar, som tycker att jag verkligen tillför någonting till idrotten.

Du är unik och fulländad precis som du är.

– Ja. Det kan man säga. Kan man säga. Absolut, det tycker jag.

Du är viktig, bara för att du är du. Allt du gör spelar roll.

– Vad … Ska jag svara någonting?

Enligt statistiken går män oftare i konkurs, också. Skulle det inte vara skönt att ha ett par bröst ändå?

– Jag förstår vad du menar. Men näe. Jag är nöjd med min roll och tycker att det är en jättekul och spännande utmaning. Statistiken säger att det är fler kvinnor som klarar sig, men då är jag bara här för att bevisa att jag är en av de killarna som klarar sig.

Lycka till.

Genusdiskussioner i skolan är viktigt eftersom vi utbildar nästa generations arbetsliv. JiMah – Jämställdhetsintegrering av Malmö Högskolas verksamhet

Vad är genus?

Genus är ett socialt och kulturellt skapat kön. Det handlar om uppfattningar och föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt i samhället, värderingar, attityder och erfarenheter.

I juni 1918 gav den amerikanska handelstidningen Earnshaw’s Infants Department sina läsare med självklarhet följande råd:

”Den allmänna regeln är rosa för pojkar och blått för flickor. Anledningen är att rosa är en tydligare och starkare färg, som lämpar sig bättre för pojkar, medan blått är mera känslig och prydlig, och är sötare på flickor.”

Det var först 1950 som rosa blev en flickfärg. Genus är något som förändras över epoker och ser olika ut i olika delar av världen. Genus är något vi skapar varje dag, varje minut. Frågan är bara om det genus vi skapar i skolan resulterar i en omjämställd eller jämställd verksamhet.

Men kön är ju inte viktigt kanske du tänker då? Jag bryr mig inte om en persons kön! Det kan vara en tanke som man vill leva efter men om du nu stannar upp och tänker…hur många personer känner du som du inte vet könet på?

Uppdelning i manligt och kvinnligt är en mycket stark kategorisering, som vi alla gör, oftast utan att vara medvetna om det. När vi ser bilden på Mio så börjar de flestas tankar att snurra och vi försöker kategorisera om hen är en man eller kvinna.

Genuskontraktet

Professor Yvonne Hirdman beskriver hur vi skapar olika, osynliga regler, normer, seder, förväntningar om manligt och kvinnligt i vårt samhälle, ett genuskontrakt. Genuskontraktet kan delas in i tre delar som stämmer på gruppnivå men inte för alla individer.

Kvinnor och män hålls isär

Manligt och kvinnligt är helt skilda saker och oftast också varandras motsatser, så kallade dikotomier. Vi talar om ”bråkiga pojkar och tysta flickor”, delar in leksaker i flickleksaker och pojkleksaker, med mera.

Det manliga värderas högre än det kvinnliga

Det som räknas som manligt har högre status än det som räknas som kvinnligt. Det värderas till exempel högre för en flicka att kallas ”pojkflicka” än för en pojke att kallas ”flickaktig”. Det män gör tenderar att tillskrivas ett högre värde. ”Du kör som en hel karl!”

Alla är med och skapar genusordningen

Vi alla, både kvinnor och män, är med och skapar denna genusordning, oftast helt omedvetet. Det upplevs som ”normalt” för oss att det ska vara så.

Sandra Harding på UCLA delar upp genus i tre nivåer:

Symboliskt
Strukturellt
Individuellt

Ett exempel på symboliskt genus, som handlar om normer och föreställningar, är den flicka i årskurs 1, som när hon skulle gestalta begreppet farmor, visade en kvinna med långa kjolar och sjalett som kämpar sig över golvet stödd på en käpp. När hennes lärare frågar om det är sin egen farmor hon visade, svarade flickan: ”Nej, min farmor har inte käpp, hon kör motorcykel. Men när man tänker på en farmor så blir det så här.”

Trots att flickan alltså har en egen erfarenhet av begreppet farmor så har hon en helt annan föreställning på den symboliska nivån och återger därför den traditionella bilden av hur en farmor ser ut.

Ett exempel på strukturellt genus, hur arbetet är organiserat och uppdelat, är att pojkar enligt klassrumsforskningen får mer tid och uppmärksamhet av pedagogerna än vad flickorna får.

Enligt Hardings teori är det möjligt att arbeta med jämställdhet på flera nivåer. Man kan till exempel som pedagog i sitt professionella uppdrag, arbeta med barns och elevers föreställningar om kvinnligt och manligt (symbolisk nivå) och förändra sin verksamhet, så att den blir jämställd (stukturell nivå), utan att för den skull behöva vara perfekt jämställd hemma (individuell nivå). Det professionella och det privata måste inte hänga ihop.

Eftersom genus hela tiden skapas av barn, elever och pedagoger tillsammans, kan vi självklart skapa genus som leder till jämställdhet.

Rosens röda matta

Malmö stad byggde om en parkeringsplats i Rosengård till en aktivitetsyta och döpte den till Rosens röda matta (se filmen). Tanken var i sig god och man lät ungdomar vara med och utforma platsen. Fast någonstans på vägen gick det fel och tanken med att flickor tycker om att stå i sitt rum och sjunga framför spegeln går inte att skala upp till en parkeringsplats som kan ses från flera stora hyreshus. Forskaren Ragnhild Claesson på Malmö Högskola har undersökt hur Rosens röda matta verkligen används nu och det visar sig att det i huvudsak är pojkar, 5-10 år, som cyklar och spelar boll där.

Sjuksköterska

Sjuksköterska är en av de mest typiska professionerna där en mycket stor del av yrkesutövarna är kvinnor. Endast 10% av sjuksköterskorna i Sverige är män och det är förvånansvärt små skillnader mellan länder, nationer och epoker.

Kvinnornas arbete associeras till en stereotyp av hur de bör vara. Omvårdnad, anpassning och underordning är drag i yrket som förknippas med dess kvinnliga karaktär. Yrkesrollen har dock gått från underordning och uppoffring mot vetenskaplig profession det senaste seklet men utvecklingen har påverkats negativt av rådande föreställning om kvinnor och kvinnodominansen. Könsidentiteten som finns inom professionen är grundläggande och svårföränderlig.

Kvinnodominansens betydelse för vården handlar om att kvinnorna själva påverkar och utformar professionen eftersom de länge varit det dominerande könet.

Ingenjör

Det är ungefär 30% av ingenjörsstudenterna som är kvinnor. Men kvinnor ser inte ingenjörsutbildningen som teknisk på samma sätt som män gör. Kvinnor väljer civilingenjör av rationella skäl (lön, karriär, lediga jobb).

Det är stor skillnad på antalet tjejer mellan ingenjörsutbildningarna. Datateknik är extremt mansdominerad medan kemiteknik har en andel på 60% tjejer. Ofta är det killar med yrkesbakgrund som väljer ingenjörsyrken medan tjejerna har teoretisk utbildning. I Oslo är Nautical science en utbildning som skiljer sig från de traditionella tekniska utbildningarna. Här har de flesta kvinnor en yrkesbakgrund medan männen har en teoretisk bakgrund.

En könsotypisk utbildning är inget man halkar in på utan det är ett medvetet val, både för män och kvinnor. Det är vanligare för kvinnor med högskoleutbildade föräldrar att söka en utbildning utanför normen.

Värderingar och attityder

Redan spädbarn behandlas olika beroende på kön. Pojkar tillskrivs egenskaper som livliga, odygdiga och starka medan flickor tillskrivs egenskaper som söta, gulliga och näpna.

Exemplet är hämtat ifrån en artikel på Nyheter24 där Matilda Andersson visar två tröjor från Hennes & Mauritz. Man ser en tröja från tjejavdelningen och en tröja från pojkavdelningen i samma storlek (92 cl för 1,5-2 åringar). Både trycket på tröjorna och storleken visar tydligt hur vi ser på manligt och kvinnligt.

Samhället överför olika värderingar och attityder till individer beroende på könet denne tillhör. Uppfostran påverkar barnets personlighet och då även senare indirekt yrkesval, genom positiv och negativ förstärkning

Könade ord

Genus handlar om förväntningar och föreställningar vi som individer och som samhälle har på hur man bör vara och uppträda utifrån sitt biologiska kön: gester, kläder, språk, vad vi gör eller inte gör. Dessa föreställningar och förväntningar är kulturellt skapade och verkar på samhällsnivå, vilket i sin tur påverkar individen. Man kan också tala om könsmyter, alltså den åskådning som ser könen som varandras motsatser och därmed också blir uteslutande – vi är olika varandra i tänkesätt osv av biologiska eller genetiska orsaker. Det som betecknas som kvinnligt kan då inte samtidigt vara manligt och tvärtom.

Ord kan sägas vara bekönade. Vissa ord associerar vi mer med kvinnor eller mer med män. Andra ord uppfattas som könsneutrala. Gränserna är dock flytande, de förändras över tid och flera uppfattningar kan givetvis finnas i en grupp. Där en menar att ett visst ord främst förknippas med det ena könet, kan någon annan ha en annan uppfattning. Språket påverkar vår förståelse av världen. Orden och hur vi uttrycker oss styr delvis hur vi tänker och hur vi anser att kvinnor och män bör eller får vara. Ord används för att upphöja eller förnedra. De bär betydelser om vad som uppfattas som rätt eller fel, bra eller dåligt. Övningen Könade ord består av 40 ord som ska sorteras som manligt, kvinnligt eller könsneutralt. För en skolklass rekommenderas 40 minuter men vi valde 25 minuter och sen lite eftersnack. Man kan också fundera på att dela upp en grupp i två delar och låta den ena delen få bara 5 minuter för att se om resultatet blir olika när man går på magkänsla istället för att få tid att tänka efter. Övningen kan hämtas från Värdegrunden.

Cameron Russel berättar om föreställningar som också är kopplat till genus.

Genusfrågor är bara för kvinnor?

I skolan är vi duktiga på genus…?

”Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.” Gy11

Det är bara Samhällsprogrammet som uttryckligen har med genus som ett examensmål. När skolan inte har en tydligt definierad läro- och kursplan gällande arbetet med genus överlåts ansvaret på enskilda lärare att definiera vad som är rätt och fel gällande genus. Det problematiska är att lärare i många fall inte har någon genusutbildning och kunskaper om vilken betydelse den har för lärandet. Det återspeglas i följande två citat:

”Skolan är inte en könsneutral arbetsplats, vare sig för elever eller för lärare. Åtskillig forskning har visat att flickor och pojkar behandlas olika, att skolans arbetsformer, läromedel och undervisningens uppläggning priviligierar pojkar och att flickors erfarenheter undervärderas.” SOU 1998:6

”Vuxna som vistas tillsammans med barn gör skillnad på flickor och pojkar. Det visar så gott som all forskning inom området. ” SOU 2004:115

2011 skrevs en uppsats på Örebro Universitet ”Genus i gymnasieskolan – en oengagerande fråga”

”Vi sökte kontakt med lärare på gymnasieskolor där vi förklarade vad vi skulle undersöka och frågade om intresse fanns att delta. Trots upprepade försök lyckades vi inte få några lärare intresserade av att ställa upp och vi upplevde kontakten som sval, ibland rentav aggressiv. Vi möttes av ointresse, tystnad och motstånd och upplevde att ämnet var känsligt för lärarna.”

Frågor om genus hänger också ihop med homosexualitet. Könsmyter och föreställningar om vad som är ”kvinnligt” och ”manligt” påverkar vår syn på homo-, bi-, trans- och förstås även heterosexualitet. Negativa uttryck om homosexualitet hänger samman med hur vi uppfattar att killar och tjejer ”ska” vara, för att uppfattas som ”riktiga” tjejer och killar. Negativa uttryck om homosexuella sätter press på och begränsar alla pojkars och flickors möjligheter – inte minst pojkarnas. Bland många pojkar i 12-15- årsåldern finns en rädsla att uppfattas som bög eller för att man ska ha ett bögigt beteende, vilket i pojkarnas föreställningsvärld betyder ”mindre manlig”. Att då diskutera frågor som hur vi får vara som pojkar och flickor blir också ett sätt att arbeta med homosexualitet, utan att det är det som är huvudtemat.

Hur det ser ut med genusfrågorna i ditt klassrum, på ditt program, hur arbetar ni?

Varför är det viktigt att arbeta med genus i skolan?

Maskulin antiskolkultur

Man riskerar lätt att se killar, och speciellt de från arbetarklassen, som en homogen grupp med stereotypiska maskulinitetsideal; att de faller in i en macho antiskolkultur. Arbetarklassens killar gör uppror mot medelklassidealen genom att bilda sig en alternativ maskulinitetsuppfattning; en där fysisk styrka värderas högt, studieintresse ses som feminint och en nonchalant attityd gör dig ”cool.”

Det här är den destruktiva maskuliniteten där förakt för studier och förtryck av svagare hör hemma. Även de killar som inte vill hamna i detta fack själva tvingas lära sig koderna för att kunna undvika att bli offer för den. På så sätt reproduceras den traditionella manligheten även hos dem som ser den som något negativt och icke-eftersträvansvärt

Tjejer på Samhällsprogrammet och på Barn- och fritidsprogrammet

I en etnografisk studie från 2003 av Fanny Ambjörnsson visade det sig att tjejerna på samhällsprogrammet i hög grad levde upp till den norm som samhället har om femininitet. De föll in i den traditionellt kvinnliga rollen som den empatiska och omhändertagande. Studierna var viktiga och de var måna om sitt utseende, dock utan att vara sexuellt provocerande. ’Måttfullhet’ och ’kontrollerad’ var ledorden och de tog inte för mycket plats, åtminstone i det offentliga. Tjejerna var väl medvetna om vad som förväntades av dem på grund av sitt kön.

Tjejerna på Barn- och fritid bröt mer mot den feminina normen, hävdar Ambjörnsson. Deras klädstil var utmanande och deras jargong och rörelsemönster maskulina. De var inte studieinriktade och värdesatte inte heller egenskaper som empati eller tolerans. De visste vilka reaktioner deras beteende fick, men de ansåg sig själva vara äkta och ville inte ändra på sig

Genus ur ett elevperspektiv

I undersökningen från 2011 om Genus i gymnasieskolan så intervjuades lärare om attityden till genusfrågor hos eleverna och en lärare svarade då såhär:

”Elevernas attityder gentemot genusfrågor skiljer sig mycket från program till program. På de traditionellt kvinnliga programmen, främst Barn och fritid, är engagemanget stort. De har andra ämnen där genus diskuteras och de brinner för frågorna. En öppensinnig konsensus skapas, där homofobi och patriarkala åsikter inte får förekomma. Här vågar HBTQ-elever vara öppna med sin sexualitet och accepteras av klassen. Han tror dock att det kan finnas elever som har avvikande åsikter (i detta fall mindre toleranta), men inte vågar komma till tals på grund av den dominerande uppfattningen. På de traditionellt manliga yrkesförberedande programmen, till exempel Fordonsprogrammet, är det annorlunda, menar han. Här är genusfrågor mer provocerande och stereotypa könsnormer råder överlag, även om de kan acceptera olikheter på ett individuellt plan. På de studieförberedande programmen, Natur och Teknik, upplever han att medvetenheten är stor, men engagemanget mindre. Han vill inte kalla programmen manligt dominerade, men majoriteten är ändå killar. Tjejerna vågar ta för sig på ett sätt som de inte vågade för 10-15 år sedan och det blir en mer livlig debatt jämfört med de andra programmen. Genusfrågan är dock inte i fokus för eleverna menar han och tror elevernas sociala bakgrund kan spela in; de är öppna för frågan på ett akademiskt plan men kan inte se sig själva som en del av könsmönstren. Detta gäller särskilt för killarna. Det gäller inte bara för de studieförberedande programmen, tycker han. Överlag har eleverna svårt att se sig själva i könsstrukturerna. Killarna på de traditionellt manliga programmen kan välja att ignorera problematiken och eleverna på de studieförberedande programmen har ett självförtroende som gör att de anser sig stå över detta. Tjejerna ser sig som kapabla nog för att inte vara offer och killarna som medvetna nog för att inte vara förövare.”

Tittar man på samhället i stort så visar redan valet till gymnasiet hur könsstereotypa val eleverna gör. Det så kallade fria skolvalet styrs av kön och eleverna väljer också i linje med sina betyg vilket innebär att könsskillnader i betyg också får betydelse för vilka livsval man gör. Bra betyg i ett ämne ger riktning för gymnasiet. Statistik från läsåret 2014/15 visar att de mest könssegregerade programmen på gymnasiet är VVS, El- och energi och hantverksprogrammet på yrkessidan och Humanistiskt program och Teknikprogrammet bland de högskoleförberedande. Den här segregationen får till följd att det blir svårare både att utveckla sin identitet och sin syn på pojkar och flickor.

I sin doktorsavhandling från 2012 ”Att synas och lära utan att synas lära. En studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan.” har Ann-Sofie Nyström analyserat mönster hos pojkar som går på prestigefyllda gymnasieprogram där pojknormen är en annan än den gängse medialt skapade pojknormen om antiplugg-pojkar och pojkar som inte bryr sig om sina skolresultat. Dessa pojkar bryr sig alltså om sina resultat i allra högsta grad och resonerar kring detta på motsvarande sätt som flickor. Det som dock är skillnaden mellan flickors och pojkars höga prestationer i skolan är att pojkar ska lyckas utan ansträngning och måste på ett sätt därför leva upp till en bild av en man som naturbegåvning, geni.

Varför är det då så viktigt att valen skulle vara mindre könssegregerade? I sig är det inte viktigt, men det är viktigt om man tror att alla ska ha möjlighet att välja utifrån sina intressen och sin önskade livsväg. Det finns ingen anledning att tro att flickor och pojkar skulle välja så könssegregerat om inte seglivade föreställningar om vad flickor och pojkar är bra på och lär sig vad de ”borde” välja skulle finnas kvar. Det är därför viktigt att försöka bryta dessa föreställningar om flickor och pojkar.

Dessutom är det så att underordnade grupper får och ges större handlingsutrymme i organisationer med kvantitativ jämställdhet. Kanske är det den kritiska massan som gör att man inte längre ses enbart som representant för sitt kön, utan kompetens kan vara en reell faktor för aktörskap?

Leifs lilla rosa

Möt Leif som har bloggen Leifs lilla rosa och hans inlägg om könsneutrala toaletter. Inlägget är något nedkortat här.

Nu har ledningen på min arbetsplats miljöförvaltningen arbetat med de stora frågorna, man inför könsneutrala toaletter för att ingen ska bli kränkt…..

Jag frågade ledningen om de hade för lite att göra eller inte hittar några riktiga åtgärder för arbetsmiljön, men nej då, de tycker att könsneutrala toaletter absolut är en viktig fråga. Herr och damtoalett kan tydligen vara kränkande….

Jag läste i tidningen att Ikea tvingades ta ned en skylt som det stod mamma och pappa på… Beatrice som var på Ikea upptäckte skylten och hyllas nu i Expressen, hon fick direkt en klump i magen, för man kan ju inte förutsätta att alla familjer består av en mamma och en pappa. Vissa har ju två pappor eller två mammor….. Nu hoppas jag att alla blir inkluderade och välkomnade på Ikea, säger Beatrice. Vilken tur att vi har dig Beatrice!

Beatrice… ALLA har en mamma och en pappa, det är ett biologisk faktum. En del lever mycket riktigt med två föräldrar av samma kön, men 99,9 % gör det inte. Men det väl klart att hela samhället ska anpassa sig så att du inte blir kränkt av en skylt av en mamma och en pappa? Kanske du bör fråga dig själv varför du blir kränkt av det? Kanske du behöver arbeta med din egen självkänsla eller något?

Och könsneutrala toaletter på arbetsplatser? För det första, I dont care! Jag kan gå på vilken toa som helst, jag blir inte kränkt om det står en damskylt, man, hen-skylt eller inget alls på den. Det jag stör mig på är denna genus-fundamentalism som förs fram som argument till åtgärden, NÅGON kan ju bli kränkt. Men samma sak där, om du blir kränkt av en dam eller herrtoalett så kanske du har andra problem att ta tag i? Och åk för guds skull inte utomlands, men hela världen ska väl anpassa sig efter din extrema kränkthets-känsla? Det råder en norm i samhället och på arbetsplatsen om hur man ska tycka i vissa frågor. Därför vågade väl ingen säga ifrån när denna tossiga idé fördes fram, trots att folk i efterhand skakar på huvudet och anser det vara trams. Den fundamentalistiska genus-normen vågar få öppet ifrågasätta. Inte minst på en arbetsplats där förmodligen typ 80 % är miljöpartister eller vänster. Nu när Genus-kvinnorna drivit igenom detta får vi som bonus en hylla där vi kan lägga vår telefon när vi är på muggen, hur det går med mitt krav på tidningsställ är dock i dagsläget oklart.

Sen fyller vi på med en berättelse om varför just en könsneutral toalett kan vara viktigt.

Hur förändrar man sig?

Nu arbetar man redan med könsneutrala förskolor på några orter i Sverige och forskare från Uppsala universitet har forskat på dessa och presenterade i maj 2017 sin rapport där man kommit fram till att dessa barn gör mindre könsstereotypa antaganden om andra barn och är mer intresserade av att leka med nya barn av motsatt kön. Ett antal svenska förskolor har på olika sätt uppmärksammats för sin pedagogik där pedagogerna är mer medvetna om att inte bekräfta könsrelaterade normer. Exempel på pedagogiska grepp som används vid dessa förskolor är användandet av det könsneutrala pronomenet ”hen” och att undvika att behandla barnen på ett traditionellt könskodat sätt, till exempel genom att inte ge flickorna komplimanger för deras kläder.

Barnen är inte mindre benägna att lägga märke till andra individers kön eller som en av forskarna uttrycker sig:

Sammantaget visar resultaten att endast könsneutral pedagogik inte leder till att barnen slutar använda kön för att kategorisera människor, men det minskar deras tendenser att välja bort människor baserat på kön och att göra könsstereotypiska antaganden. Det här kan bredda barnens möjligheter för framtiden, säger Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University.

Killar är stökiga och tjejer är ordningssamma är en traditionell bild där man i vissa klasser gärna sätter tjejer mellan stökiga killar som en buffert. Det här måste man komma ifrån.

Victoria Carlsson Wahlgren lyfter i Den långa vägen till en jämställd gymnasieskola Genuspedagogers förståelse av gymnasieskolans jämställdhetsarbete. (2009) tre viktiga punkter för genusarbetet:

Synliggör orättvisor och ojämställdhet som finns i samhället.
Synliggör hur strukturer och normer reproduceras.
Problematisera vad som anses vara manligt och kvinnligt, varför det är så och vilka konsekvenser sådana generaliseringar kan ge.

Avslutning

Könsstereotypa föreställningar eller normer kring vad flickor och pojkar förväntas göra behöver därför alltid vara föremål för kritisk granskning och reflektion, både av oss som lärare och av elever. Vi behöver sätta på oss normmedvetna glasögon och när de väl är på plats så ser man mer och mer saker att reflektera omkring.

Vi skapar (och förändrar) genus tillsammans. Låt oss göra det så bra och medvetet det går.